Ett par tankar om stelbent objektstyrning

Många organisationer har infört objektstyrning för att skapa balans mellan utveckling och förvaltning. Det är en rimlig ambition – men alltför ofta blir resultatet något annat: styrmodellen stelnar i struktur, ansvaret fastnar i mellanrum, och det som skulle skapa tydlighet skapar istället stillestånd – det blir en modell för modellens skull.

Att skifta samtalet från det uppenbara till det avgörande

Det finns en viss sorts samtal som sker i nästan alla organisationer. De är välmenande, ofta strukturerade, ibland till och med engagerade – men ändå lämnar de oss oförändrade. Vi pratar om det vi ser, det vi kan mäta, det vi vet hur vi ska hantera. Det uppenbara.

Men det avgörande ligger någon annanstans.

Systemsynens misslyckande i praktiken – en essä

Trots att systemsyn (eller systems thinking) länge lyfts fram som ett kraftfullt verktyg för att förstå komplexa organisationer, har den sällan fått något verkligt genomslag i praktiskt förändringsarbete. Teoretiskt erbjuder systemsyn en helhetsbild där relationer, återkopplingsslingor och dynamik står i centrum — men just den teoretiska tyngden är också dess fallgrop.

Tre berättelser – ett system

Organisationer berättar inte en enda historia. De berättar tre — och avståndet mellan dem är där saker går sönder.

Objektstyrning och systemsyn

I en värld som i allt större utsträckning präglas av ivrig utveckling som ibland blir ogenomtänkt, är objektstyrningen och systemsyn en vinnande kombination.
Det finns möjlighet att revitalisera den klassiska och numera ofta bortdömda objektstyrningen med insikten att den kan ges ett kraftfullt sammanhang, och det sammanhanget är att organisationen är ett system med olika delar som påverkar varandra på olika sätt.