En organisations komplexitet beror inte bara på att den har många komponenter, avdelningar eller rörliga delar i sin struktur.
Snarare uppstår komplexiteten ur det intrikata nätverket av samspel mellan dessa element – interaktioner som sker kontinuerligt, på sätt som trotsar förutsägelse och ofta under ytan på det som är omedelbart synligt för betraktaren.
Denna grundläggande insikt är anledningen till att systemsyn inte börjar med att undersöka organisationsstrukturer isolerat, utan genom att förstå det rika nätverk av relationer som binder dessa strukturer samman.
Och när vi försöker förstå dessa viktiga relationer är ett av de mest upplysande sätten att undersöka dem genom tre distinkta men djupt sammankopplade perspektiv:
Det formella: det som är skrivet och deklarerat
Detta representerar det grundläggande lagret av organisationsdesign och formella strukturer som definierar hur arbetet teoretiskt ska flöda. Det omfattar:
- Organisationsscheman som kartlägger rapporteringsrelationer och hierarkiska strukturer
- Tydligt definierade roller och ansvar som beskriver ansvarsskyldighet
- Dokumenterade processer och standardrutiner
- Etablerade beslutsfattande forum och styrningsmekanismer
- Nyckeltal, mätvärden och formella rapporteringsstrukturer
Dessa element utgör vad ledningsgrupper medvetet utformar — den noggrant övervägda ritningen som beskriver hur organisationen är tänkt att fungera – vision översatt till strukturell form.
Men även om dessa formella strukturer är viktiga byggstenar representerar de bara en dimension av organisatorisk verklighet. Precis som en karta är de inte systemet i sig utan snarare en abstraktion — en förenklad representation av ett mycket mer komplext territorium.
Det informella: det som levs och förstärks
Det informella lagret representerar den levande, andande dynamiken i hur arbetet faktiskt utförs. Här hittar vi de osynliga men kraftfulla krafter som formar organisationslivet:
- Makt flödar genom inofficiella kanaler och relationer, ofta förbi formella hierarkier för att få saker gjorda
- Oskrivna normer och delade förväntningar styr det dagliga beteendet mycket mer effektivt än dokumenterade regler och policyer
- Djupa strömmar av lojalitet, rädsla, tillit och kulturell förståelse formar djupt vilka handlingar människor tror är möjliga eller tillåtna
- Kollektiva berättelser, meningsfulla tystnader och nyanserade sociala signaler skapar den verkliga styrningen av organisatoriskt beteende
Låt dig inte luras – den informella dimensionen är inte bara ”mjuk” eller valfri. Den är fundamentalt ****verklig, med påtagligt inflytande som antingen kan katalysera eller helt blockera organisatorisk förändring vilken dag som helst.
Det individuella: det som bärs inom
På denna djupaste nivå av organisatorisk dynamik lever de intrikata personliga dimensioner som formar hur individer navigerar och skapar mening i sin organisatoriska värld:
- Mentala modeller – de interna ramverk och övertygelser genom vilka människor tolkar organisatorisk verklighet och fattar beslut
- Personliga historier – ackumulerade erfarenheter, relationer och tidigare organisatoriska möten som färgar nuvarande uppfattningar
- Känslor och handlingskraft – det komplexa samspelet mellan känslor, motivation och känsla av egenmakt som driver individuellt handlande
- Riskuppfattningar – djupt personliga beräkningar om säkerhet, osäkerhet och potentiella konsekvenser som påverkar beteende
- Behov och ambitioner – grundläggande mänskliga önskemål om tillväxt, erkännande, trygghet och mening som ger energi åt eller begränsar engagemang
Inget system rör sig om inte människor rör sig – för det är genom individuellt handlande som organisatorisk förändring till slut manifesteras.
Och ingen förändring slår verkligen rot om den inte resonerar med och transformerar hur individer ser sin verklighet, känner för sin plats i den, och väljer att agera i respons till detta.
Varför organisationer är komplexa
Ledtråd: det är samspelen som betyder något.
Dessa tre linser — det formella, informella och individuella — är fundamentalt sammankopplade och oskiljaktiga i sitt inflytande på organisatorisk dynamik.
De formar och omformar kontinuerligt varandra genom intrikata återkopplingsslingor och komplexa mönster av ömsesidigt inflytande, vilket skapar en rik väv av organisatorisk verklighet som trotsar enkel linjär analys.
Formella procedurer kan oavsiktligt förstärka existerande maktdynamik, där standardprocesser ofta gynnar dem som redan har inflytande i organisationen. I praktiken omformar informella normer hur officiella regler implementeras, vilket skapar ett betydande gap mellan planerad och faktisk verksamhet.
Individer navigerar dessa formella och informella system baserat på sin känsla av psykologisk trygghet, tillit och personlig mening – och genom sina dagliga val och handlingar formar de aktivt organisationens verkliga funktion.
Detta intrikata nätverk av relationer och influenser ligger i hjärtat av vad som gör organisationer till verkligt komplexa system.
Deras komplexitet uppstår inte bara från mängden komponenter eller antalet rörliga delar — utan från de oförutsägbara, utvecklande samspelen som ständigt sker mellan formella strukturer, informell dynamik och individuella perspektiv.
När du ändrar ett enda element inom detta ekosystem sprids följdeffekterna genom hela systemet och utlöser anpassningar och justeringar som ofta manifesteras på överraskande och oväntade sätt. Ringar på vattnet.
Att se som en systemtänkare
För att effektivt navigera komplexitet i organisationer måste ledare utveckla en nyanserad uppfattning som omfattar alla tre perspektiv samtidigt:
- Det formella: att förstå vad som avsiktligt designades och strukturerades, och inse hur formella ramverk och processer är tänkta att vägleda organisatoriskt beteende
- Det informella: att se vad som faktiskt styr den dagliga verksamheten; de kraftfulla underströmmarna av relationer, oskrivna regler och kulturell dynamik som formar verkliga resultat
- Det individuella: att känna hur individers agerande speglas av deras personliga erfarenheter, förstå varför vissa initiativ får dragkraft medan andra tynar bort, och hur individuella tolkningar påverkar kollektiva resultat
Att verkligen se perspektiven kräver också en skarp medvetenhet om utrymmena mellan dem — de avgörande samtal som lämnas outtalade i mötesrum och korridorer, de ihållande spänningar som uppstår när formella strukturer kolliderar med djupt inbäddade kulturella normer, de subtila men betydelsefulla sätt på vilka människor modifierar sitt beteende och skapar genvägar när organisatoriska system känns felriktade eller psykologiskt otrygga.
Det är i dessa skärningspunkter som sann organisatorisk komplexitet manifesterar sig och det är precis här som genomtänkt, systemiskt ledarskap blir mest kritiskt för organisatorisk framgång.
Hur vi arbetar med denna triad
I PRIMO använder vi inte dessa perspektiv som en grund för att kategorisera, utan som ett sätt att lyssna, designa och leda systemiskt. Vi använder dem för att känna var strategi och verklighet divergerar, för att avslöja var beslutsfattande fastnar eller kapas, och för att designa interventioner som hedrar systemet som det är, inte bara som vi önskar att det vore.
För vi arbetar inte bara med modeller – vi arbetar med levande system. Och det betyder att förstå att ingen process existerar i ett vakuum, ingen kultur existerar utan historia, och ingen individ agerar utanför kontext.
Avslutande tanke: komplexitet är inte ett problem. Det är ett mönster.
Målet är inte att eliminera komplexitet.
Det är att bli skicklig på att navigera den.
Och det börjar med att se din organisation inte bara som en hierarki — utan som ett nät av samverkande krafter:
- Designade och framväxande
- Synliga och osynliga
- Kollektiva och djupt personliga
Det formella.
Det informella.
Det individuella.
Se dem.
Studera hur de samspelar.
Och du kommer att börja se systemet — som det verkligen är.